Klassningar för tryck och täthet i ventilationssystem
Klassningar för tryck och täthet
När det kommer till tryck och täthet i ventilationssystem finns det flera viktiga klassningar och krav att ha koll på för att välja rätt ventilationsspjäll. I den här artikeln reder vi ut tryckklasser, täthetsklasser och lufttäthetsklasser.
Tryckklasser
Tryckklass visar vilken tryckskillnad ett stängt spjällblad klarar av utan att deformeras. För att dimensioneringen ska bli rätt ur hållfastighetssynpunkt krävs kännedom om vilken belastning som konstruktionen kommer att utsättas för. Detta är särskilt viktigt i konstruktioner med rörliga delar – i luftbehandlingssystem är ventilationsspjället en sådan produkt.
I underdimensionerade spjäll kan bladen fastna, vilket kan orsaka otäthet och reglerproblem. För att minska risken för feldimensionering finns tryckklasser för ventilationsspjäll.
I AMA VVS & Kyla ställs det krav på att ett spjälls tryckklass ska kunna redovisas. Det innebär att spjället ska vara så pass stabilt utfört att det i stängt läge klarar de högsta tillåtna tryckdifferenser som anges för tryckklass A-C i tabellen nedan utan kvarstående deformering.
Tryckklass
Högsta tillåtna tryckskillnad över spjällbladet i stängt läge, kPa
A
1,0
B
2,5
C
5,0
I de flesta ventilationssystem överstiger trycket sällan 1000 Pa, vilket motsvarar tryckklass A. Fel i ett styrsystem kan skapa tillfälliga trycktoppar som överstiger det beräknade trycket. Av den anledningen kan det vara motiverat att välja ett spjäll i en högre tryckklass. Tillverkningsindustrin ställer därför ofta krav på spjäll i tryckklass B eller C för att minska risken för kostsamma driftstopp.
Täthetsklasser
Täthetsklassen beskriver hur mycket det får läcka runt eller genom spjällbladet. Täthetsklassen har i allmänhet liten betydelse för spjäll med reglerande eller forcerande funktion. Har spjället däremot till uppgift att förhindra flöde kan det vara förödande om spjället läcker.
Täthetskraven på stängda spjällblad delas in i fem täthetsklasser, 0 till 4, där klass 0 inte har några krav på täthet alls medan klass 4 har högst.
Lämpliga användningsområden för de olika täthetsklasserna:
- 0 – Spjäll för injustering eller reglering
- 1 – Spjäll för injustering, reglering och forcering av flöde i komfortanläggning
- 2 – Avstängningsspjäll med lägre täthetskrav
- 3 – Avstängningsspjäll med höga täthetskrav
- 4 – Tryckavlastningsspjäll, avstängningsspjäll med extremt höga täthetskrav
Källa: AMA VVS & Kyla 25, figur QJB/1.
Största tillåtna läckfaktor för stängt spjäll.
Täthetsklasser stämmer överens med SS-EN 1751.
Täthetskrav mot omgivningen/Lufttäthetsklasser
Lufttäthetsklasser beskriver hur mycket ett spjälls hölje elller kanal får läcka mot omgivningen. Lufttäthetsklasser definieras i standarden SS-EN 12237 för cirkulära kanaler och SS-EN 1507 för rektangulära kanaler.
Val av täthetsklass behöver anpassas efter varje enskilt projekt. Vissa miljöer har höga täthetskrav, exempelvis patientrum på sjukhus. I mer tillåtande miljöer finns det däremot ingen anledning att välja en högre täthetsklass än nödvändigt, eftersom det kan medföra ökade kostnader.
Täthetsprovning av ventilationsspjäll utförs på samma sätt som för kanalsystem. Täthetskravet för spjällets läckage mot omgivningen indelas enl. AMA VVS & Kyla i klasserna ATC 2 – ATC 5 (tidigare A-D). Tillåten läckfaktor för de olika täthetsklasserna framgår av nedanstående tabell.
Källa: AMA VVS & Kyla 25, Figur Q/1.
Tillåten läckfaktor enligt SS-EN 12237 och SS-EN 1507 (A-D) respektive SS-EN 16798-3 (ATC 2 – ATC 5).
